Längtan

Idag när jag körde Liv till dagis var hon eld och lågor över att det är hennes pappa som hämtar idag, som de har längtat efter varandra. Älskar att se henne så glad och förväntansfull. Hon ringde pappa i morse och beställde hämtning klockan tre(!?), det är vad Liv anser vara tidigt. Så tre hon sa tre det får bli sa Jocke. Nu är klockan tolv och jag har varit ifrån lillan i tre timmar och redan nu har känslan av längtan börjat smyga sig på mig. Bara vetskapen om att vi inte kommer ses på fyra dagar gör mig illa till mods. Den här känslan fightas jag emot varannan torsdag. Blir det någonsin lättare? Hur gör man när man inte känner sig hel? Hur ska jag få dessa dagar att gå så fort som möjligt?