Anna Liv Ronja

För exakt 4 år sedan låg jag i min syster och Stefans säng, där jag skulle sova den natten, och pratade om hur jag trodde förlossningen skulle kännas. Inte visste jag då att värkarna skulle dra i gång ett par timmar senare. När man väntar sitt första barn är det vanligt att gå över tiden, från ett par dagar upp till ett par veckor. Liv var beräknad till den 11 maj och jag hade sprungit på stan hela dagen och inte haft några känningar alls, och inte en tanke på att det eventuellt kunde vara dags. Kl 22 började jag få omänskliga smärtor i magen. Min första kommentar till min syster var: Undra om det kan bero på att jag ätit vattenmelon och svalt alla kärnor?! Hallå hur tänkte jag där? Antagligen var jag i förnekelsestadiet. Smärtan som jag sedan fick uppleva och stå ut med i exakt 24 timmar berodde inte på några ynka kärnor utan på att jag hade en liten bebis på 48 cm och 3080g som ville komma ut. Känslan som jag kände när jag såg henne för första gången, pure love, är precis samma känsla som jag känner när jag tittar på henne idag. Prinsessan har i dag hunnit bli 100 cm och väger 14 kg och i morgon fyller hon 4 år. Hipp Hipp Hurra för min stora kärlek!!